Ett riskkapitalbolag begärde ersättning på sammanlagt 648 640 kronor av staten för kostnader i samband med rättsliga prövningar. Skatteärendet ingick i den stora granskning av riskkapitalbranschen som Skatteverket arbetat med i många år.
Bakgrunden är att Skatteverket i oktober 2014 påförde bolaget arbetsgivaravgifter med drygt fem miljoner kronor. Beslutet motiverades med att så kallad carried interest, en andel av vinsten i en riskkapitalfond, skulle betraktas som lön från bolaget. Men bolaget överklagade och beslutet undanröjdes i Högsta förvaltningsdomstolen. Bolaget vann alltså mot Skatteverket.
Bolaget begärde ersättning med 443 140 kronor för sina kostnader i processen med Skatteverket. Skatteverket beviljade bara 20 000 kronor i ersättning med motiveringen att Högsta förvaltningsdomstolen 2014 beslutat att inte meddela prövningstillstånd i ett annat mål som rörde samma frågeställning som den som prövats gällande det nu aktuella bolaget.
Bolaget överklagade beskedet till förvaltningsrätten som tyckte att det handlade om så komplicerade skattefrågor och ett så stort mål att ersättningen skulle höjas med 30 000 kronor till sammanlagt 50 000 kronor. Kammarrätten ansåg efter överklagande att den ersättningen var skälig.
Bolaget överklagade då till Högsta förvaltningsdomstolen och begärde att få ersättning med de från början begärda 443 140 kronorna och dessutom 205 500 för kostnaderna i Högsta förvaltningsdomstolen, sammanlagt 648 640 kronor. Skatteverket tyckte att 34 500 kronor var skälig ersättning för bolagets kostnader i Högsta förvaltningsdomstolen.
Högsta förvaltningsdomstolen skriver att bolaget inte har fått bifall till sitt yrkande men att målet avser en fråga som är av betydelse för rättstillämpningen och att bolaget därför ska har skälig ersättning. Samtidigt skriver domstolen att det underlag som bolaget lämnat in för sitt yrkande är undermåligt och att informationen om hur stor arbetsinsats som krävdes är otillräcklig.
Vid en sammantagen bedömning kommer domstolen fram till att 100 000 kronor är en skälig ersättning. Dubbelt så mycket som förvaltningsrätten beviljade men långt ifrån yrkade 648 640 kronor.
– Man kan säga att Högsta förvaltningsdomstolen klarlägger att ersättning medges utifrån skälig tidsåtgång och skälig timkostnad. Det är inte rättshjälpstaxan som är styrande som utgångspunkt utan ersättningen kan bli högre, vilket är nytt i förhållande till Skatteverket och domstolarnas tidigare syn, kommenterar Hans Peter Larsson, skatteansvarig FAR.
Han betonar att nyckeln till full ersättning är en tydlig kostnadsspecifikation över utförda arbetsåtgärder.
– Man måste specificera vad som är gjort, vem som utfört uppgifterna, hur lång tid varje åtgärd tagit och vilken timkostnaden är, säger Hans Peter Larsson.
Björn Dickson
Charlotta Marténg
Högsta förvaltningsdomstolen mål nr 5868-17
Online